En lunch i svampskogen i slutet av september ger en känsla av ursprunglig samhörighet med naturen. Vi som tillbringar hela vår vakna tid i det samhälle som styrs av teknik, pengar och fasta strukturer bör ibland gå in i granskogen eller om du så vill ut mot havet och låta tankarna vandra fritt. Lösningen på problemen brukar visa sig rätt snabbt. Efteråt är det enklare och roligare att åter gå in i den gemenskap som ett arbete innebär. Med ett sunt mått av perspektiv till mig själv och allt som finns runt omkring.
Jag har en god gammal vän som, när vi talar om det som känns viktigt, ofta pratar om livets grundämnen... Med glimten i ögat tar han gärna Bröd, Vin och Lök som exempel. Så rent, Så enkelt, Så gott och helst alldeles nybakt, nyskördat och nyluftat...Jag förstår vad han menar. När man lyfter bort allt brus runtomkring och bara liksom har själva kärnan eller essensen kvar. Då ser man det som är viktigt...Att han sedan drömskt brukar tillägga "och att någon tvättar mina fötter på palmblad.."..får stå för honom..Ja herregud. Lite galen kanske han är trots allt. Själva fot-tvagningen får han ha för sig själv men jag förstår tanken med livets grundämnen. Rena råvaror. Enkelt utan krusiduller. Ursprungligt. En liten stund, ibland,för själsrons skull. Gör det enklare att varje dag befinna sig i den verklighet där vi alla lever.
