Mitt Tankerum !

Om man går bakom banvaktstugan alldeles till vänster om bron hamnar man vid ett litet vägskäl. Om man väljer den lilla vägen till höger ner mot naturstigen som sedemera leder till det fuktiga område där vi har våra guckuskor (gynnsamma försomrar vill säga) kommer man till mitt lilla tankerum. Vissa mornar när jag vaknar tidigt och solen lyser in genom somrumsfönstret tar jag en kopp kaffe och går barfota stigen ner, förbi den stora enen och sätter mig på träsoffan och vänder ansiktet mot morgonsolen. Har jag tur har den lilla rosenbusken börjat knoppa, kryddorna i den skamfilade drivbänken börjat dofta och violerna i den gamla trälådan inte blommat över ännu. Då kära vänner finns det möjlighet att komma till vägs ände i vissa tankespörsmål. Då kamrater landar ibland svaren på de funderingar jag haft under en snötung vinter och jag förstår plötsligt hur saker hänger samman. Ett tankerum i försommarsolen ger möjlighet att avsluta tankekedjor som varit öppna och perspektiv till situationer och personer jag ibland dömt på förhand.. Ett tankerum ger möjlighet till harmoni, ro och eftertanke och det är väl hela idéen med att ha semester ?

Vem i Hela Världen Kan Man Lita På?

Funderar över att det snart är val...? Hur ska man bete sig ?? En gammal socialist som jag som ända sedan 1976 lagt min demokratiska röst till vänster. Hur gör jag nu ? När inget är som förr ? Vem ska jag lyssna på ? Var finns visionerna ? Vilket samhälle vill våra politiker bygga för mina barnbarn ? Ingen har berättat det för mig...Hur ska det se ut när de växer upp och bildar sina familjer ? Var finns solidariteten som jag trott så mycket på i hela mitt liv ? Vem vill ta ansvar för de som inte alltid har alla förutsättningar med sig från början ? Och då tänker jag inte på de som för egen vinning skull utnyttjar våra trygghetssystem....Jag funderar och funderar och vet varken in eller ut. I bland tror jag på Maria Wetterstrand. Verkar vara en klok och förankrad kvinna men då uppenbarar sig den märkliga verkligheten. En röst på Maria Wetterstrand är i praktiken en röst på Tomas Östros och Lars Ohly. Och någon jävla ordning måste det väl ända finnas. Har dessa vuxna män någonsin sagt något värt att lyssna till ?? I så fall missade jag det..

Livet är en märklig historia !

Plötsligt går jag där. Över gräset, ner mot bäcken med en liten sonson vid handen. Förundrad över hur enkelt och spännande livet kan vara. Sådär en onsdag eftermiddag i parken, på utflykt med festis och nybakt kubb i matsäckskorgen. Vad hände på vägen ? Snart 55 och med de flesta av åren som uppskattas av samhället och omgivningen bakom mig. Men det har gått över förväntan. Tycker jag nog. Två steg framåt och ibland några tillbaka har gjort mig klokare och mer eftertänksam. Bra arbete och trevliga arbetskamrater. Inget, (förutom gubben som jag hittade mitt i livet) har betytt mer än mina två barn. Jag är oerhört stolt över dem. Och nu har de gett mig två fantastiska barnbarn... Vad ska man säga mer än ett ödmjukt tack!

Vad vi gjorde vid bäcken ? Sonsonen och jag ? Kastade pinnar som flöt och stenar som sjönk, tittade varandra i ögonen och skrattade så att farmors hjärta fullständigt smälte. Farmor insåg att livet hela tiden går vidare och att hon har en uppgift som nog är större än hon trott..Att hålla sonsonen i handen och tillsammans köra barkbåtar i bäcken...

Vi var inte där just då!

Sov hos dotter och barnbarn i Umeå. Klockan var ett ungefär när telefonen ringde och meddelade att larmet gått i Anvikskurvan, HerreGud jag är ju i Umeå. Vakten som åkte på larmet berättar att fönstren mot järnvägen är sönderslagna men att ingen är i stugan. Ivägskrämda av larmet. Tre bodar uppbrutna men inga verktyg och maskiner verkar saknas. Vi sa hej och god natt väktaren och jag men jag sov inget vidare faktiskt inget alls resten av natten. Tog morgonbussen till stan. Gubben och hundarna mötte upp och vi for tysta och nedstämda mot Jämtland. Ringde glasmästarn i Bäcke. En hygglig karl som går under namnet "skärvan" och som egentligen inte bryr sig om klockan är två eller sju på kvällen, Han kommer när vi är där och lagar våra fönster. Vi kom fram till stugan vid tre. Konstaterade att fönstren var krossade och att den nya lilla platt-tvn borta men att de sannolikt blivit ivägskrämda av larmet. De hade inte hoppat i våra sängar eller druckit upp semesterspriten den här gången...Alltid något. Vi tejpade igen fönstren med plast och åkte till skärvan i Bräcke och sedan vidare till Sundsvall. Åt på veranden, funderade över livet och hur man ska förhålla sig till dessa återkommande inbrott. Lösningen är fortfarande oklar...

FriTid

Tidig försommarmorgon. Solen har varit uppe länge och värmer lite försiktigt när gubben och jag går över lägdan ner mot sjön. Klockan är halv 6. Näten har legat i sedan i går kväll och nu är det hög tid att ta upp dem. Sjön ligger spegelblank. Dimman är tät men börjar lätta. Det är bara sjöfåglarna gubben och jag vakna. Jag sitter i fören i ekan och när vi närmar oss flötena sträcker jag mig ut över båtkanten och lyfter upp ena sidan av det första nätet. Är det nåt i ? Lika spännande varje gång. När jag trär upp nätet och lägger det i båten ser jag hur det blänker i vattnet. Fina abborrar, en och annan sik och någon halvstor gädda. Snart är båda näten uppe. Tärnor och doppingar betraktar oss nyfiket. Vi ror in mot stranden, drar in ekan i båthuset och går upp mot stugan. Trasslar ur fiskarna ur näten och hänger upp näten på tork efter väggen på banvaktstugan. Kokar kaffe, rensar fisken och lyssnar på tystnaden. Naturen och kontrasten till vardagen ger tankarna möjlighet att bli färdigtänkta.