Oväntad hyresgäst !

Naturen är förunderlig och så oförutsägbar. En försommardag byggde de två nyförälskade sädesärlorna bo i mina violer. De som hänger på väggen till ladan. Och vem har hjärta att göra något annat än att försiktigt smyga förbi resten av sommaren ? Ingen trodde väl att de skulle trivas där bland blomstren men vi bedrog oss för boet växte och en vacker dag när jag försiktigt steg upp på den lilla bänken strax bredvid och tittade ner låg där sex fina ägg.

Dagarna gick, de blivande föräldrarna vande sig vid våra stundtals närgångna visiter och en fin morgon hördes plötsligt små små pip. På så hög frekvens att jag i min ålder absolut inte skulle kunna uppfatta dem. Men vill man så kan man. Små nakna fågelungar tittade ur skalen i det lilla violboet.

Sommaren gick och de små liven överlevde. En dag balanserade den första av dem på krukkanten och plötsligt, förvillande likt ett misstag, flög den iväg och landade på gräsmattan. Snart kom de andra efter. De klarade sig, de flyger !! Jag kände mig lika lycklig som de såg ut att vara. De små grå sädesärleungarna kändes som mina på något sätt. De hade ju trots allt haft sin barnkammare bland mina violer.

Men hösten kom och de flög iväg. Allihop. Och lämnade gården öde och tom. Boet tog vi hand om och la på bänken till mitt påbörjade men ofärdiga gårdsmuseum. Och exakt den 20 april året efter landade några av dem här igen. Mitt på gården stod de och tittade sig hemtamt omkring. Om jag är säker på att det är samma fåglar ? Självklart. Jag känner väl igen mina egna fågelungar...

Låt mig presentera Milton & Moltas

Mina fantastiskt fina bostonterriers. Milton är tre år i september och har varit hos oss sedan han var 7 månader. Moltas hämtade vi för två månader sedan och han är fyra månader på tisdag den 26 maj. Milton är morbror till Moltas och båda kommer från Lillfjällets kennel i Östersund.

Boston är en väldigt trevlig ras. Utpräglad sällskapshund. Vare sig vakt- eller jaktinstinkt. Dessutom skäller de nästan aldrig. Undantaget för våra hundar är när det ringer på dörren. Då kan det komma några skall men det är ju helt i sin ordning. Jag är en oerfaren hundägare som aldrig haft en egen hund förr. Men jag måste nog konstatera att relationen med en hund ligger på en helt annan frekvens än den relation man har med människor. Nästan som "radio Luxemburg" en gång när jag var ung...

Milton och Moltas har helt olika personligheter. Milton är lugn och håller sig på sin kant. Han är noga med sin värdighet och låter sig inte kramas och gosas med i onödan. Moltas är precis tvärtom och alldeles omedelbar. Tusen pussar direkt när man vaknar...Det är roligt att de är olika och de kompletterar varandra bra. Dessutom börjar de nu efter två månader att hitta rangordningen i flocken.

Med hälsning från banvaktstugan

God kväll. Sitter på bron till vår banvaktstuga från 1878 och funderar lite på hur banvakten tänkte sig livet när han kom in hit på kvällen efter att ha kollat att kvällståget passerat som det skulle. Det känns ibland som om jag lever på historisk mark när jag somnar här i huset och vaknar vid tretiden av att tåget rusar förbi mot Östersund. Ibland tycker jag att allt är för jobbigt att hålla i ordning men när jag kommer hit på fredag kväll och får sitta på bron med ett glas rött, tänka på barn och barnbarn och samtala med gubben som oftast står vid grillen känns det oerhört väsentligt och att detta är vad livet kanske handlar om.-

Välkommen till min stubbe !

Stubben är ett andningshål, en plats för lugn och ro och eftertanke. När livet går snabbt och tankarna inte hinner bli färdigtänkta är en stubbe i skogen den optimala platsen att dra sig undan till. Inte alltid bokstavligt utan mer bildligt. Den här bloggen är min alldeles egna stubbe och vill du läsa och ta del av mina tankar, ord och bilder är du varmt välkommen hit.