Det börjar kännas höst !!

Från mitten av augusti till oktober är en fin tid på året. Jag älskar hösten och hela det vemod den faktiskt bär med sig. En vacker septemberdag i skogen med hög klar luft och en färgsprakande explosion i lövträden ger lugn och ro för hela veckan. Dessutom brukar jag få en slags ursprunglig lust till samlandet. Bär (inte så mycket) och svamp (allra helst) i skogen, färskpotatis och morötter i trädgårdslandet (om jag råkat lyckas förståss) och örter till brännvinskryddningen (väldigt viktigt). Johannesört, rönnbär och malört. Kanske lite kummin om jag har tur. Det känns i luften att vi är på väg nu och jag börjar titta mig omkring. Här vid banvaktstugan finns inga kantareller eftersom marken är så kalkrik. I den kalkrika jorden växer däremot många vackra orkidéer under sommaren. Så nu när det är dags för svamp så gäller andra sorter här. De här blodriskorna som jag hittade i dag t ex. Hittar man fina friska exemplar är den otroligt god. Lite pepprig i smaken och passar både på varma mackor och till det grillade köttet. Den är lätt att känna igen och "blöder" morotsfärgad saft när du bryter den. Våga prova. Den är kanon !

Om Att Leva I Överflöd !

När jag var en liten tjej så önskade jag mig två saker. En egen lekstuga och ett alldeles eget träd ! Ja lekstugan kan man ju förstå men ett eget träd låter mer suspekt på något vis. Jag växte ju ändå upp på 60-talet så lite civiliserat var det väl i någon mening. Det var ju inget bondesamhälle direkt. Men jag kommer ihåg det där med trädet så väl. Jag tänkte att det skulle vara så väldigt mysigt att ha ett eget träd som stod där och växte. Mitt träd skulle hela tiden bli större och större... År från år.Och det skulle alltid bara vara jag som bestämde vilka grenar man skulle ta bort och det skulle vara jag som hade företräde att på våren sätta mig med ryggen mot stammen och ta emot värmen från vårsolen. Jag fick ingen lekstuga och självklart inget träd heller. Mina föräldrar förstod aldrig det där med trädet.

Nu är jag vuxen. Med råge måste man nog konstatera. Och vet ni..Jag HAR egna träd ! I massor. Hemma i stan har jag två jättestora idegranar, en ek som är en planta från Vallentuna och en liten lönn. Här i banvaktstugan lever vi i överflöd. Massor med träd. Och då menar jag verkligen massor. På dessa 4500 kvadratmetrarna tomt ryms ett oändligt antal stora aspar, rönnar, björkar och granar. Och det mest fantastiska av allt. Vi har en alldeles egen tallplantering på tomten. Någon. Och jag vet vem. Har i början av 60-talet planterat tallplant. Ca 75-80 stycken närmare bestämt. De är stora idag. Väldigt stora. Kanske för stora. De står här på tomten och ber om uppmärksamhet och gubben och jag vet faktiskt inte vad vi ska göra med dem. Gubben tog ner två härom året, sågade bräder och byggde fina möbler men hejsan...det funkar ju inte i längden. Dessutom står de några meter från SJ:s högspänningsledning och några fler meter från E14 så man ska va en hejjare på trädfällning om man ska klara av att ta ner dem..Men jag är inte säker på att jag vill ha ner dem. Ibland kan jag gå där inne i vår lilla tallplantering och fundera över hur rikt livet faktiskt har belönat mig.... När jag var liten önskade jag mig ett eget träd. Nu lever jag i ett överflöd. När man har massor..hur lätt är det inte att glömma hur mycket man längtade efter ett litet ! När man får det man önskar sig..varför glömmer man så fort..och önskar något helt annat och nytt ? När du är mätt vill du ha något mer. När du fått något mer ser du något annat. Varför inte försöka sitta ner och se vad du faktiskt fått istället för att alltid fundera över om det finns något bakom nästa krök.. ?