Livets grundämnen !

En lunch i svampskogen i slutet av september ger en känsla av ursprunglig samhörighet med naturen. Vi som tillbringar hela vår vakna tid i det samhälle som styrs av teknik, pengar och fasta strukturer bör ibland gå in i granskogen eller om du så vill ut mot havet och låta tankarna vandra fritt. Lösningen på problemen brukar visa sig rätt snabbt. Efteråt är det enklare och roligare att åter gå in i den gemenskap som ett arbete innebär. Med ett sunt mått av perspektiv till mig själv och allt som finns runt omkring.

Jag har en god gammal vän som, när vi talar om det som känns viktigt, ofta pratar om livets grundämnen... Med glimten i ögat tar han gärna Bröd, Vin och Lök som exempel. Så rent, Så enkelt, Så gott och helst alldeles nybakt, nyskördat och nyluftat...Jag förstår vad han menar. När man lyfter bort allt brus runtomkring och bara liksom har själva kärnan eller essensen kvar. Då ser man det som är viktigt...Att han sedan drömskt brukar tillägga "och att någon tvättar mina fötter på palmblad.."..får stå för honom..Ja herregud. Lite galen kanske han är trots allt. Själva fot-tvagningen får han ha för sig själv men jag förstår tanken med livets grundämnen. Rena råvaror. Enkelt utan krusiduller. Ursprungligt. En liten stund, ibland,för själsrons skull. Gör det enklare att varje dag befinna sig i den verklighet där vi alla lever.

Det börjar kännas höst !!

Från mitten av augusti till oktober är en fin tid på året. Jag älskar hösten och hela det vemod den faktiskt bär med sig. En vacker septemberdag i skogen med hög klar luft och en färgsprakande explosion i lövträden ger lugn och ro för hela veckan. Dessutom brukar jag få en slags ursprunglig lust till samlandet. Bär (inte så mycket) och svamp (allra helst) i skogen, färskpotatis och morötter i trädgårdslandet (om jag råkat lyckas förståss) och örter till brännvinskryddningen (väldigt viktigt). Johannesört, rönnbär och malört. Kanske lite kummin om jag har tur. Det känns i luften att vi är på väg nu och jag börjar titta mig omkring. Här vid banvaktstugan finns inga kantareller eftersom marken är så kalkrik. I den kalkrika jorden växer däremot många vackra orkidéer under sommaren. Så nu när det är dags för svamp så gäller andra sorter här. De här blodriskorna som jag hittade i dag t ex. Hittar man fina friska exemplar är den otroligt god. Lite pepprig i smaken och passar både på varma mackor och till det grillade köttet. Den är lätt att känna igen och "blöder" morotsfärgad saft när du bryter den. Våga prova. Den är kanon !

Om Att Leva I Överflöd !

När jag var en liten tjej så önskade jag mig två saker. En egen lekstuga och ett alldeles eget träd ! Ja lekstugan kan man ju förstå men ett eget träd låter mer suspekt på något vis. Jag växte ju ändå upp på 60-talet så lite civiliserat var det väl i någon mening. Det var ju inget bondesamhälle direkt. Men jag kommer ihåg det där med trädet så väl. Jag tänkte att det skulle vara så väldigt mysigt att ha ett eget träd som stod där och växte. Mitt träd skulle hela tiden bli större och större... År från år.Och det skulle alltid bara vara jag som bestämde vilka grenar man skulle ta bort och det skulle vara jag som hade företräde att på våren sätta mig med ryggen mot stammen och ta emot värmen från vårsolen. Jag fick ingen lekstuga och självklart inget träd heller. Mina föräldrar förstod aldrig det där med trädet.

Nu är jag vuxen. Med råge måste man nog konstatera. Och vet ni..Jag HAR egna träd ! I massor. Hemma i stan har jag två jättestora idegranar, en ek som är en planta från Vallentuna och en liten lönn. Här i banvaktstugan lever vi i överflöd. Massor med träd. Och då menar jag verkligen massor. På dessa 4500 kvadratmetrarna tomt ryms ett oändligt antal stora aspar, rönnar, björkar och granar. Och det mest fantastiska av allt. Vi har en alldeles egen tallplantering på tomten. Någon. Och jag vet vem. Har i början av 60-talet planterat tallplant. Ca 75-80 stycken närmare bestämt. De är stora idag. Väldigt stora. Kanske för stora. De står här på tomten och ber om uppmärksamhet och gubben och jag vet faktiskt inte vad vi ska göra med dem. Gubben tog ner två härom året, sågade bräder och byggde fina möbler men hejsan...det funkar ju inte i längden. Dessutom står de några meter från SJ:s högspänningsledning och några fler meter från E14 så man ska va en hejjare på trädfällning om man ska klara av att ta ner dem..Men jag är inte säker på att jag vill ha ner dem. Ibland kan jag gå där inne i vår lilla tallplantering och fundera över hur rikt livet faktiskt har belönat mig.... När jag var liten önskade jag mig ett eget träd. Nu lever jag i ett överflöd. När man har massor..hur lätt är det inte att glömma hur mycket man längtade efter ett litet ! När man får det man önskar sig..varför glömmer man så fort..och önskar något helt annat och nytt ? När du är mätt vill du ha något mer. När du fått något mer ser du något annat. Varför inte försöka sitta ner och se vad du faktiskt fått istället för att alltid fundera över om det finns något bakom nästa krök.. ?

Tre generationer kvinnor !

Min Dotter Är Min Dotter och Stark Som Attan !

Ja vad ska man säga ? När man har en dotter som står stadigt på jorden ! Mot alla fördomar, alla inskränkta inställningar till traditionella familjebildningar och kulturella åsikter om hur allt ska vara. Min dotter har i hela sitt liv försökt stå för vem hon är. Stå för sin personlighet, sina känslor och sitt liv. Och hon har verkligen vunnit ! Allt ! För vem kan egentligen döma ? Vem kan ställa kärleken till svars ? Vem har rätt att sätta sig över andra människors känslor så länge man inte skadar någon annan ?

Min dotter har fört en kamp och klarat av stormarna...! Tittat världen rakt in i ögonen och inte vikit undan..Jag har funnits där på sidan om och hela tiden önskat henne allt gott. Mer kan man inte göra som förälder. Jag kan möta argument från min omvärld, diskutera och försöka förmå människor att se saker ur andra perspektiv..

Idag kan vi alla se att hon vunnit. När jag ser min dotterdotter i ögonen får jag förtröstan inför framtiden. Edit kommer nämligen att föra världen framåt. Jag är så oerhört stolt över min dotter och hennes fru som genom sina livsval gett mig mitt barnbarn Edit. Om alla människor kämpat så mycket och gjort sådana genomtänkta och planerade val i sitt liv så skulle inga barn fara illa och behöva hjälp i vår värld.

Lisa och jag och Edit. Ni ser oss på bilden. Tre generationer kvinnor. Hur stort är inte det? Jag håller alla tummar för att jag ska få vara med så länge möjligt för att få se hur världen förändras med den nya generationen och för att få se hur Edits liv som människa och kvinna ska utvecklas.

Vart är vi morbror Milton ?

- Vart är vi morbror Milton ?

- I banvakstugan dummer !

- Vad ska vi göra här Morbror ?

- Tja inte vet jag. Det är ju skönt i solen men lite småtråkigt trots allt. Man kan ju alltid rulla sig och gosa i gräset...

- Vad gör husse med den stora svarta lådan ?

- Det är grillen dummer. Den är ju framme jämt. Har du inte lärt dig det än ? Husse står där jätteofta. Lätt uttråkad kan man bli eftersom han är så fokuserad på lådan...Men det kan vara bra också för det brukar bli goda rester till oss.

- Mmmm...Jag är hungrig

- Du får inget än. HerreGud Moltas. Du är ju hungrig jämt ! Man ska vara försiktig om maten..Då räcker det längre.

- Varför ska det räcka längre ?

- Du fattar ingenting. Det märks att du är så himla liten.

- Ja Vad då jag är ju fem månader..Är väl inte så himla litet..Är vi här ofta ?

- Ja på vår sommar och höst är vi här så fort de inte jobbar

- Är det mysigt morbror ? Jag längtar hem till köket..

- Ja det är jättefint här. Om du sköter dig får du gå lös. Men vi får inte smita på E14 och järnvägen. Då tar de fram kopplet och de är inge kul..Vi får god mat, sova ute på bron på kvällen och ibland Moltas, Ibland får vi springa lösa ända ner till sjön och följa med ut i båten. Men då måste vi ha flytväst...

- Usch Det låter konstigt

- Ja kanske. Lite konstigt är det nog Men härligt. När man lärt sig det. Du får titta på morbror så ska jag visa hur det går till. Jag vet för jag har varit med två år redan. Lita på mig du så går allt bra... Och så kan du lita på matte.. Hon har alltid nåt gott i fickan när man är ute på utflykt..

- Ok Det kanske blir bra trots allt. Tur att jag har dig morbror.. Vad ska vi göra nu ? Om jag jagar dig så kan du jaga mig över gräsmattan och så kan vi busa till de ropar och ger oss mat och godis. Det kan vi väl göra ??

- Ok då en lite stund då. Men inte så länge. Jag vill vila i solen och tänka på oxfiléresterna jag får från den svarta lådan i morgon...

Mitt Tankerum !

Om man går bakom banvaktstugan alldeles till vänster om bron hamnar man vid ett litet vägskäl. Om man väljer den lilla vägen till höger ner mot naturstigen som sedemera leder till det fuktiga område där vi har våra guckuskor (gynnsamma försomrar vill säga) kommer man till mitt lilla tankerum. Vissa mornar när jag vaknar tidigt och solen lyser in genom somrumsfönstret tar jag en kopp kaffe och går barfota stigen ner, förbi den stora enen och sätter mig på träsoffan och vänder ansiktet mot morgonsolen. Har jag tur har den lilla rosenbusken börjat knoppa, kryddorna i den skamfilade drivbänken börjat dofta och violerna i den gamla trälådan inte blommat över ännu. Då kära vänner finns det möjlighet att komma till vägs ände i vissa tankespörsmål. Då kamrater landar ibland svaren på de funderingar jag haft under en snötung vinter och jag förstår plötsligt hur saker hänger samman. Ett tankerum i försommarsolen ger möjlighet att avsluta tankekedjor som varit öppna och perspektiv till situationer och personer jag ibland dömt på förhand.. Ett tankerum ger möjlighet till harmoni, ro och eftertanke och det är väl hela idéen med att ha semester ?

Vem i Hela Världen Kan Man Lita På?

Funderar över att det snart är val...? Hur ska man bete sig ?? En gammal socialist som jag som ända sedan 1976 lagt min demokratiska röst till vänster. Hur gör jag nu ? När inget är som förr ? Vem ska jag lyssna på ? Var finns visionerna ? Vilket samhälle vill våra politiker bygga för mina barnbarn ? Ingen har berättat det för mig...Hur ska det se ut när de växer upp och bildar sina familjer ? Var finns solidariteten som jag trott så mycket på i hela mitt liv ? Vem vill ta ansvar för de som inte alltid har alla förutsättningar med sig från början ? Och då tänker jag inte på de som för egen vinning skull utnyttjar våra trygghetssystem....Jag funderar och funderar och vet varken in eller ut. I bland tror jag på Maria Wetterstrand. Verkar vara en klok och förankrad kvinna men då uppenbarar sig den märkliga verkligheten. En röst på Maria Wetterstrand är i praktiken en röst på Tomas Östros och Lars Ohly. Och någon jävla ordning måste det väl ända finnas. Har dessa vuxna män någonsin sagt något värt att lyssna till ?? I så fall missade jag det..

Livet är en märklig historia !

Plötsligt går jag där. Över gräset, ner mot bäcken med en liten sonson vid handen. Förundrad över hur enkelt och spännande livet kan vara. Sådär en onsdag eftermiddag i parken, på utflykt med festis och nybakt kubb i matsäckskorgen. Vad hände på vägen ? Snart 55 och med de flesta av åren som uppskattas av samhället och omgivningen bakom mig. Men det har gått över förväntan. Tycker jag nog. Två steg framåt och ibland några tillbaka har gjort mig klokare och mer eftertänksam. Bra arbete och trevliga arbetskamrater. Inget, (förutom gubben som jag hittade mitt i livet) har betytt mer än mina två barn. Jag är oerhört stolt över dem. Och nu har de gett mig två fantastiska barnbarn... Vad ska man säga mer än ett ödmjukt tack!

Vad vi gjorde vid bäcken ? Sonsonen och jag ? Kastade pinnar som flöt och stenar som sjönk, tittade varandra i ögonen och skrattade så att farmors hjärta fullständigt smälte. Farmor insåg att livet hela tiden går vidare och att hon har en uppgift som nog är större än hon trott..Att hålla sonsonen i handen och tillsammans köra barkbåtar i bäcken...

Vi var inte där just då!

Sov hos dotter och barnbarn i Umeå. Klockan var ett ungefär när telefonen ringde och meddelade att larmet gått i Anvikskurvan, HerreGud jag är ju i Umeå. Vakten som åkte på larmet berättar att fönstren mot järnvägen är sönderslagna men att ingen är i stugan. Ivägskrämda av larmet. Tre bodar uppbrutna men inga verktyg och maskiner verkar saknas. Vi sa hej och god natt väktaren och jag men jag sov inget vidare faktiskt inget alls resten av natten. Tog morgonbussen till stan. Gubben och hundarna mötte upp och vi for tysta och nedstämda mot Jämtland. Ringde glasmästarn i Bäcke. En hygglig karl som går under namnet "skärvan" och som egentligen inte bryr sig om klockan är två eller sju på kvällen, Han kommer när vi är där och lagar våra fönster. Vi kom fram till stugan vid tre. Konstaterade att fönstren var krossade och att den nya lilla platt-tvn borta men att de sannolikt blivit ivägskrämda av larmet. De hade inte hoppat i våra sängar eller druckit upp semesterspriten den här gången...Alltid något. Vi tejpade igen fönstren med plast och åkte till skärvan i Bräcke och sedan vidare till Sundsvall. Åt på veranden, funderade över livet och hur man ska förhålla sig till dessa återkommande inbrott. Lösningen är fortfarande oklar...

FriTid

Tidig försommarmorgon. Solen har varit uppe länge och värmer lite försiktigt när gubben och jag går över lägdan ner mot sjön. Klockan är halv 6. Näten har legat i sedan i går kväll och nu är det hög tid att ta upp dem. Sjön ligger spegelblank. Dimman är tät men börjar lätta. Det är bara sjöfåglarna gubben och jag vakna. Jag sitter i fören i ekan och när vi närmar oss flötena sträcker jag mig ut över båtkanten och lyfter upp ena sidan av det första nätet. Är det nåt i ? Lika spännande varje gång. När jag trär upp nätet och lägger det i båten ser jag hur det blänker i vattnet. Fina abborrar, en och annan sik och någon halvstor gädda. Snart är båda näten uppe. Tärnor och doppingar betraktar oss nyfiket. Vi ror in mot stranden, drar in ekan i båthuset och går upp mot stugan. Trasslar ur fiskarna ur näten och hänger upp näten på tork efter väggen på banvaktstugan. Kokar kaffe, rensar fisken och lyssnar på tystnaden. Naturen och kontrasten till vardagen ger tankarna möjlighet att bli färdigtänkta.

Oväntad hyresgäst !

Naturen är förunderlig och så oförutsägbar. En försommardag byggde de två nyförälskade sädesärlorna bo i mina violer. De som hänger på väggen till ladan. Och vem har hjärta att göra något annat än att försiktigt smyga förbi resten av sommaren ? Ingen trodde väl att de skulle trivas där bland blomstren men vi bedrog oss för boet växte och en vacker dag när jag försiktigt steg upp på den lilla bänken strax bredvid och tittade ner låg där sex fina ägg.

Dagarna gick, de blivande föräldrarna vande sig vid våra stundtals närgångna visiter och en fin morgon hördes plötsligt små små pip. På så hög frekvens att jag i min ålder absolut inte skulle kunna uppfatta dem. Men vill man så kan man. Små nakna fågelungar tittade ur skalen i det lilla violboet.

Sommaren gick och de små liven överlevde. En dag balanserade den första av dem på krukkanten och plötsligt, förvillande likt ett misstag, flög den iväg och landade på gräsmattan. Snart kom de andra efter. De klarade sig, de flyger !! Jag kände mig lika lycklig som de såg ut att vara. De små grå sädesärleungarna kändes som mina på något sätt. De hade ju trots allt haft sin barnkammare bland mina violer.

Men hösten kom och de flög iväg. Allihop. Och lämnade gården öde och tom. Boet tog vi hand om och la på bänken till mitt påbörjade men ofärdiga gårdsmuseum. Och exakt den 20 april året efter landade några av dem här igen. Mitt på gården stod de och tittade sig hemtamt omkring. Om jag är säker på att det är samma fåglar ? Självklart. Jag känner väl igen mina egna fågelungar...

Låt mig presentera Milton & Moltas

Mina fantastiskt fina bostonterriers. Milton är tre år i september och har varit hos oss sedan han var 7 månader. Moltas hämtade vi för två månader sedan och han är fyra månader på tisdag den 26 maj. Milton är morbror till Moltas och båda kommer från Lillfjällets kennel i Östersund.

Boston är en väldigt trevlig ras. Utpräglad sällskapshund. Vare sig vakt- eller jaktinstinkt. Dessutom skäller de nästan aldrig. Undantaget för våra hundar är när det ringer på dörren. Då kan det komma några skall men det är ju helt i sin ordning. Jag är en oerfaren hundägare som aldrig haft en egen hund förr. Men jag måste nog konstatera att relationen med en hund ligger på en helt annan frekvens än den relation man har med människor. Nästan som "radio Luxemburg" en gång när jag var ung...

Milton och Moltas har helt olika personligheter. Milton är lugn och håller sig på sin kant. Han är noga med sin värdighet och låter sig inte kramas och gosas med i onödan. Moltas är precis tvärtom och alldeles omedelbar. Tusen pussar direkt när man vaknar...Det är roligt att de är olika och de kompletterar varandra bra. Dessutom börjar de nu efter två månader att hitta rangordningen i flocken.

Med hälsning från banvaktstugan

God kväll. Sitter på bron till vår banvaktstuga från 1878 och funderar lite på hur banvakten tänkte sig livet när han kom in hit på kvällen efter att ha kollat att kvällståget passerat som det skulle. Det känns ibland som om jag lever på historisk mark när jag somnar här i huset och vaknar vid tretiden av att tåget rusar förbi mot Östersund. Ibland tycker jag att allt är för jobbigt att hålla i ordning men när jag kommer hit på fredag kväll och får sitta på bron med ett glas rött, tänka på barn och barnbarn och samtala med gubben som oftast står vid grillen känns det oerhört väsentligt och att detta är vad livet kanske handlar om.-

Välkommen till min stubbe !

Stubben är ett andningshål, en plats för lugn och ro och eftertanke. När livet går snabbt och tankarna inte hinner bli färdigtänkta är en stubbe i skogen den optimala platsen att dra sig undan till. Inte alltid bokstavligt utan mer bildligt. Den här bloggen är min alldeles egna stubbe och vill du läsa och ta del av mina tankar, ord och bilder är du varmt välkommen hit.