Sov hos dotter och barnbarn i Umeå. Klockan var ett ungefär när telefonen ringde och meddelade att larmet gått i Anvikskurvan, HerreGud jag är ju i Umeå. Vakten som åkte på larmet berättar att fönstren mot järnvägen är sönderslagna men att ingen är i stugan. Ivägskrämda av larmet. Tre bodar uppbrutna men inga verktyg och maskiner verkar saknas. Vi sa hej och god natt väktaren och jag men jag sov inget vidare faktiskt inget alls resten av natten. Tog morgonbussen till stan. Gubben och hundarna mötte upp och vi for tysta och nedstämda mot Jämtland. Ringde glasmästarn i Bäcke. En hygglig karl som går under namnet "skärvan" och som egentligen inte bryr sig om klockan är två eller sju på kvällen, Han kommer när vi är där och lagar våra fönster. Vi kom fram till stugan vid tre. Konstaterade att fönstren var krossade och att den nya lilla platt-tvn borta men att de sannolikt blivit ivägskrämda av larmet. De hade inte hoppat i våra sängar eller druckit upp semesterspriten den här gången...Alltid något. Vi tejpade igen fönstren med plast och åkte till skärvan i Bräcke och sedan vidare till Sundsvall. Åt på veranden, funderade över livet och hur man ska förhålla sig till dessa återkommande inbrott. Lösningen är fortfarande oklar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar