Tankar i hösten !
Här i solen, ser jag livet komma mot mig
Som en skärva av en dröm som fanns en gång
Sen gick åren fort och inget kommer åter
Jag hör vemod nu i varje fågelsång
Ge mig tröst och mod att våga titta framåt
Ge mig ro och harmoni och tillförsikt
Ge mig tron att livet hit ej var förgäves
Att jag inte slarvat bort allting jag fick
Jag som gärna vill att allt ska va på riktigt
Sant och äkta och bestående och helt
Inser nu att det jag trott att vara viktigt
Är som smulor av nånting som ingen ser
Vad finns kvar hos mig, vad finns som jag vill vårda ?
Vad försvann som jag förlorade en gång
Kan jag fånga det i solens varma strålar ?
Eller bara låta livet ha sin gång ?
Det gör ont just nu, det släpper inte taget
Jag behöver tröst och tid för enskildhet
Jag vet inte vem jag är, jag är förvirrad
Jag vet heller inte vem jag kunnat bli
Kan du säga mig att livet plötsligt klarnar ?
Kan du säga att du vet att allt blir bra ?
Kan du mena det på allvar. Att det ljusnar
Så fint.... Jag tycker om din stubbe!
SvaraRadera//Karin